Why doesn’t the wine keep me from whining?
Jag vill att du kommer hem nu. Annars vill jag ha typ ostbågar.
Jag är tillbaka
Inga missöden. Jag sprang en längre sträcka än jag någonsin gjort tidigare (räknat på hela mitt liv skulle jag nästan vilja sträcka mig till att säga). Låren bränner och dunkar. Huvudet gör lite ont. Halsen svider. Men det gör absolut ingenting alls. Nu ska jag ringa till mamma och skryta för hon skickade ett mess igår och lovade att vi skulle springa vårruset tillsammans i år. Lär ju vara en åtta-tio år sedan sist 😉
Finaste
Jag har haft sånt flyt att både igår och idag när jag vaknade hade jag ett fint sms på mobilen från min älskade, som skickats på kvällen men jag inte vaknat av. Det betyder flera saker. För det första har jag sovit så gott att jag inte blev väckt. För det andra så börjar dagen väldigt bra. För det tredje, och viktigaste, har jag en pojkvän som har förmågan att göra mig väldigt glad. Och gör det. Mest hela tiden.
Så med en så bra början på dagen är jag riktigt pepp på veckans springtur nummer tre. Blir en liten cliffhanger här: Hur ska det gå? Vad kommer att hända denna gång? Vad kommer vår hjältinna att skyla sig med? Kommer hon hem hel och ren? Missa för guds (eller någon annans om det lockar mer) skull inte fortsättningen på detta drama som dyker upp om några timmar. Först ska jag ju äta frukost och så.
Sunkliv 